Yanaconas
Yanaconas var de spanska koloniala myndigheternas (Anderna) benämning på indianer som flytt från sina hemtrakter och vars ursprung inte kunde bestämmas. Den här kategorin av arbetskraft har förkolonialt ursprung. Före spanjackernas intåg så utgjorde yanas en tjänarklass (ärftlig) underställd staten och den lokala elit som representerade denna. De knöts omgående till de spanska herremännen som arbetare på goods, i gruvor och textilmanufakturer mm. De blev helt underställda sina nya härskare och i princip deras egendom. Spanjorerna hyrde ut dem eller tom sålde dem till andra. Den här klassen av indianer växt allt eftersom folk flydde från sina hembyar för att slippa skatter, tvångsarbete och dålig behandling. Begreppet kom tillslut (efter Franscisco de Toledos reformer 1574) att innefatta varje indian som inte tillhörde något bysamhälle och inte underkastats mita. De var i princip befriade från all beskattning (de skulle betala nån peso om året i symbolisk summa.)
Fanns en mängd olika förordningar som reglerade yanaconas förhållande till sina herrar. På haciendorna såg det tex ut ungefär så här: Tributen skulle egentligen fortfarande betalas med det var den som anställde yanaconan som fick betala in den eller ge indianen 10 dagar ledigt per år så att han själv kunde tjäna ihop pengarna. Yanaconas bands dessutom till haciendan och fick inte lämna närområdet utan tillstånd. Fem dagar i veckan skulle yanaconas arbeta för ägarn. Jordägaren skulle i sin tur stå för en bit jord för självhushållning i utbyte mot arbetskraften. En dag i veckan skulle han erbjuda plog och oxar. Egentligen skulle en kontant lön utbetalas men det vart för det mesta inget med det. Istället manövrerade jordägaren in yanaconas i en skuldfälla där de för evigt bands till haciendan (tvång på att handla i jordägarens butik till ockerpriser osv). På andra ställen såg det lite annorlunda ut. I gruvorna hade de lite större frihet. Där behöll yanaconan en del av malmen för att sälja på egen hand och kunde ibland få lägga upp arbetet efter eget huvud. Några föll under special kategorin yanaconas del Rey vilket innebar att de var direkt underställda staten och kunde inkallas till tvångsarbete när så behövdes.
Trots att de reglerades hårt av arbetslagstiftningen så var de benägna att fly när de inte trivdes och myndigheterna var bekymrade över den allt rörligare och svårkontrollerade arbetskraften. De flesta bytte ofta jobb och fanns inte inskrivna med någon yrke i arkiven. Dessa indianer utgjorde en rörlig arbetarklass och växt allt eftersom ekonomin förändrades i kapitalistisk riktning. Jämte forasteros (och i mycket mindre utsträckning de svarta slavarna) stod de för en stor del av arbetskraften i spanska Latinamerika.
- Källor är John M. Monteiro: LABOR SYSTEMS, 1492-1850 (Länk#) som utgör ett kapitel i Cambridge Economic History of Latin America och Robert Howard Jacksons Regional markets and agrarian transformation in Bolivia: Cochabamba, 1539-1960.
