Francisco Sarrion håller "revolutionärt massmöte" i Slottsparken, Uppsala, den 24 maj 1968.
I spetsen för
rebellrörelsen stod en äkta spanjor och till yrket stukatör vid namn Francisco Sarrion eller ”Fredrik Svensson” i lätt redigerad form. Under de hisnande veckor då rebellrörelsen nådde sitt crescendo, lyckades denne man leva upp till ryktet som ”en svensk Mao”, åtminstone i så måtto att han ansågs ofelbar av sin lärjungekrets. Följaktligen kunde han tillåta sig vad som helst. Bland annat ledde rorsman Svensson en illa känd aktion inne i Lenin-salen i Stockholm, en operation vid vilken L-salens alla konstverk omsorgsfullt förstördes och utmönstrades som ”borgerliga”. Landskapsmålningar, stilleben och porträtt av arbetarrörelsens legendariska frontfigurer skars sönder och/eller kastades ut genom fönstret. Sarrion hade tidigare vistats i kulturrevolutionens Kina något halvår och var därmed höjd över all kritik.
Rebellcellerna, som bildades i rörelsens slutskede, förvandlades med blixtrande hastighet till regelrätta kloster- och fängelseceller. O Sarrion var översteprästen som blev härskare äver liv, död och själsliv.
Flydde utomlands efter att rörelsen kolapsat i slutet av sommarn 1968.
