Caudillism

Caudillism är ett begrepp som används om de mäktiga individuella ledare och deras svågersystem i Latinamerikas nya självständiga stater under 1800-talet.

De självständiga stater som föddes ur frihetsrörelserna hade ofta inga stabila politiska och administrativa system för att formalisera maktdelning och stabilitet. Istället för stora institutioner och statsmaskineri så blev det enskilda besuttna som manövrerade för att gynna sig själva så mycket som möjligt. Där de fick inflytande inom administrationen utsåg de sina nära, kära och affärskompanjoner till viktiga uppdrag. Det var den egna verksamheten och intressena som skulle gynnas. Partitillhörigheten blev sekundär. Folk som ville få något gjort genom enskilda individer snarare än partier. Korruptionen blomstrade och blev förutsättningen för systemet.

De flesta caudillos behöll den konsitutionella grannlåten så som fri val. Valen var värdemätare på vem som för tillfället hade mest makt. Mest makt att fiffla med resultatet. Den mäktige Caudillion beordrade alla sina skyddslingar till valstugorna, köpte röster, använde den lokala polisen för att tvinga folk att rösta på sig och valfuskade på en mängd upptänkliga sätt. Vart någon mäktig missnöjd med valresultatet och var mäktig därtill så ställdes det till med revolution. Undantagstillstånd och våldsamt tillgripande av makten blev det normala.

Funkar det inte så alla stater kan man ju fråga sig? Jo, men det som gör Caudillismen till ett användbart begrepp är väl att den pekar på att staten var väldigt svag i Latinamerika under den här perioden. En välfungerande stat brukar fungera som ett sätt att jämka mellan olika mäktiga intressen och hitta kollektiva lösningar (med tvång om det krävs) för landets rika och mäktiga som gynnar nationen i sin helhet. Är den riktigt avancerad så mobiliserar den även de arbetande klasserna i samhällsbygget. Medlar mellan de ägande och de arbetande. Skapar social fred. Latinamerikanska historia under 1800-talet kan skrivas genom ett pärlband av mäktiga caudillos.