Ahrland, Åsa: Den osynliga handen
Den Osynliga handen av Åsa Ahrland är en doktorsavhandling (SLU) om trädgårdsmästen i 1700-talets sverige. Hon vill skriva historien om de som byggde upp de trädgårdarna. Eller nåja, de priviligerade trädgårdsarbetarna. Daglönare och trädgårdsdrängar flddarar bara förbi i pereferin... Trädgårdshistorien tar ju annars trädgårdarna för givna och ser dem som ren akritektur som bara existerar där.
Trädgårdsmästaryrket började sakta växa fram under sent 1600-tal i stor utsträckning på grund av högadelns allt större makt och rikedom (analog med de arbetande klassernas fattigdom och utsugning). För att visa hur mäktiga de var så behövdes det lyxkonsumtkion och stora skrytanlägningar. Något av det pampigaste man kunde ha på den gär tiden var en stor trädgårdsanläggning. Exotiska växter och avancerade arrangemang skulle imponera på besökare och ge ägaren känsla av upphöjdhet. De här anläggningarna krävde en massa kunskap och framförallt hårt arbete.
Trädgårdsmästarna i Sverige var i princip trädgårdsanläggningarnas arbetsledare. Ofta fanns det bara en trädgårdsmästare som i sin tur kommenderade en mängd trädgårdsdrängar, daglönare och eventuellt någon trädgårdsmästarlärling. Undantagen var de allra största anläggingarna där fler fullärda trädgårdsmästare gick jämte varandra under en översteträdgårdsmästare.
Trädgårdsmästarna tillhörde en priviligerad medelklass i 1700-talets sverige. De stod nära arbetsköparen som de ofta fick en förvånansvärt personlig relation till. Som mästare fick man en relativt god lön, bostad och andra små priviligier. Vid de rikaste herrarnas anläggningarna så kunde trädgårdsmästaren tom göra sig så rik att han kunde ta ett steg upp på klasssamhällsstegen. Men så fanns det även de rädgårdsmästare som levde en ganska fattig tillvaro. Ofta som småborgare med egen liten handelsträdgård eller handelsbod.
De hade inte heller någon välutvecklad skråverksamhet till att börja med men även när en sådan uppstod så lyckades den inte uppnå någon monopolställning (på tex införsel av växter). Många stod utanför organisationen och examinering från denna vart inte nåt krav för att få anställning.
Avhandlingen är förvånansvärt otrökigt skriven. Den går igenom nästan varenda aspekt av trädgårdsmästartilvlaron men även trädgårdskonstens utveckling. Åsa har en någorlunda materialistisk grund i hela undersökningen vilket höjer ytterligare. Dessutom en rejäl litteraturöversikt för de som vill gräva ner sig. (Quest-Ritson, charles: The english garden. a social history & Huxley, anthony: an illustrated history of gardening verkar klart intressanta.)
