1917 - Bröduppror

Världskriget slaktar människomassor ute i Europa och hungersnöd råder även i länder som inte direkt är drabbade av kriget. Nöd och elände stirrar människor i ansiktet. Också Sverige är det ont om mat: brödet är ransonerat, potatisen är tredubbelt dyr om den överhuvudtaget går att få tag på och för vanligt folk är kött och fläsk en svåråtkomlig lyx. Skörden slog fel och mat exporteras. Myndigheterna höll på den rikes rätt och vägrade länge ingripa. Ransonerna är orimligt små men de med pengar klarar festen via svarthandel. Alltid finns det människor som är villiga att tjäna pengar på andras hunger.

Under dessa förhållanden utbryter protestyttringar och hungeruppror över hela Sverige. Från mitten av april och fram till sommaren löper hungerrörelsen som en eld mellan Sveriges städer. Arbetare sluter sig samman och man genomför massdemonstrationer, man konfronterar myndigheterna med krav på högre ransoner och billigare mat och man utför inventeringar och tvångsköp av livsmedel hos bönder och handlare. Västerviks arbetare sätter kraven på pränt, 40 000 arbetare samlas i en jättelik demonstration i Göteborg, i Ådalen och Seskarö råder tillfälligt arbetarnas ordning. Polisen är inte herrar över situationen och myndigheterna litar inte på soldaterna. I ryggen har arbetarna den ryska revolutionen några månader tidigare. Hungern kombineras med hopp om en bättre framtid och Sverige står på tröskeln till revolution.

Litteratur

• Klockare, Sigurd: Den svenska revolutionen 1917-1918. Händeleutvecklingen under Sveriges hetaste år.