1867 - Hungeroroligheter i Karlshamn

Även i Karlshamn genomförde arbetsfolk en aktion på i stort sett samma sätt som under hösten 1853 mot bränning av potatis - "det tryckande brännvinstyranneriet", som de uttryckte det. Fjorton år tidigare hade de med hotelser och våld lyckats släcka under pannorna och stoppa bränningen vid flertalet av Karlshamnstraktens brännerier, och det tänkte de försöka pånytt. Den 22 oktober 1867 samlades en större folkmassa och skaror av "oroliga sällar" genomförde demonstrationer på olika håll i staden. Polisen försökte gång på gång upplösa folksamlingarna, utan att lyckas. Myndigheterna såg snabbt till att polisstyrkan förstärktes de närmaste nätterna i staden, och vid brännerierna i trakten organiserades försvarsstyrkor. Den 25 oktober hölls nya demonstrationer och ett folkmöte mitt på Stora Torget i staden - om "ångbränneriernas vara eller icke vara". Denna gång var det en "talrik hop" arbetare och kvinnor från trakten runt staden som hade kommit in för att få hjälp av stadsbefolkningen att riva ner de förhatliga ångbrännerierna - mestadels "arbetslösa", "lösgivna arbetsfångar" och annat "löst folk", enligt Karlshamns Allehanda. Under kvällens oväsen försökte borgmästaren tala de upproriska tillrätta, men blev själv knuffad och slagen, och en person arresterades. Utan att behöva tillgripa vidare rättsliga åtgärder lyckades landshövdingen tillslut, tillsammans med stadens magistrat och ett antal kringliggande kommunstyrelser, lugna befolkningen med löften om att de skulle försöka få till stånd vägbyggen som nödhjälpsarbeten under den svåra arbetslösheten.