Axel Österberg

Axel Österberg, som var född 1911 och avled 1968, blev tidigt anarkosyndlikalist och förblev av allt att döma så i hela sitt liv. Under 1930-talet var han en av många eldsjälar i det dåtida Syndikalistiska Ungdomsförbundet, SUF. Av en slump befann han sig i Barcelona den 19 juli 1936, då generalernas uppror bröt ut. Han städslades, om jag nu inte missminner mig (jag tror mig ha det från hörsägen precis efter att Österberg hade dött), som ansvarig för den skandinaviska radiopropagandan av de anarkosyndikalistiska organisationerna CNT och FAI, och fick på så vis en inblick i och utblick över den spanska revolutionens skeenden som väl knappast var någon annan svensk förunnad.

Axel Österberg gav under 30-talet ut både stridsskrifter (tex Café Folkhemmet, Federativs 1935) och mer renodlade diktsamlingar som Röd Fanfar 1934 och Trumma 1935 (båda på Storms förlag). I förordet till den sistnämnda kan man bland annat läsa: "Snurra på din jordglob, men akta dig så att du inte får blod på händerna. Som ångestsvett ur dess innandömen glimma bloddropparna på globens punkter och streck. Detta är jorden, som blev människan given, detta är den jord, av vilken vi skulle skapa ett paradis. Blod och barkbröd, galgar och bilor."

Under 40- och 50-talet var Österberg verksam som journalist, översättare (bland annat av Francois Villon och D H Lawrence) och dagsverspoet, först i Arbetaren och sedan i Aftontidningen (ett urval av hans dagsverser finns i Nu var det 1945... (FIB:s Lyrikklubb 1970). Så här fick han till det i AT den 19:e oktober 1945 apropå den stundande Nürnberg-rättegången:

                             <blockqoute>Göring har fått hjärtbesvär

                             lider så förfärligt.

                             Keitels ryggskott också är

                             särdeles besvärligt.

                             Schirach läser läkarbok.

                             Streichers påkar värker.

                             Hess är inte riktigt klok

                             som äntligen man märker.

                             Ribbentrop har nervvärk han

                             överallt i kroppen.

                             Mycken plåga skådas kan

                             i hela nazitoppen.

                             Här ser vi den stolta rad

                             som skulle världen frälsa.

                             Sällan sågs en sån parad

                             av nordisk kraft och hälsa.</blockqoute>

Inom den svenska syndikalistiska rörelsen verkar man inte ha förstått att ta vara på Axel Österbergs kapacitet. Han är en av många begåvningar som SAC har misshushållat med.