Smålan, A.J: Vandringar och strider
Första delen av arbetaren och socialisten Albert Johansson - A.J Smålans självbiografi. Berättelsen börjar när författaren är 12år och tvingas ut i löneslaveri. Under de första åren knogar han inom jordbruket och som hantlangare på byggen. Så småningom kommer hamnar han i textilindustrin. I boken berättar han om de olika jobben, slit och fattigdom men framförallt små och stora uppror - allt från att han och hans bror tillsammans och utan att fråga förkortar arbetstiden hos en bonde över skärsmytlingar på textifabriker till Storstrejken 1909.
Efter att i mycket unga år tillsammans med sin far lurats att bli strejkbrytare i Skåne får den unge Smålan upp ögonen för den organiserade kampen mot arbetsköparna och kapitalismen. Han agiterar tidigt för strejken som arbetarnas vapen och blir med tiden aktiv i Socialdemokratiska Ungdomsförbundet - det som 1917 blir Vänstersocialisterna - och Textilarbetarförbundet. Han är med och bildar fackföreningar både på sina egna arbetaplatser och som facklig organisatör på andra arbetsplatser. Han byter arbetsplats ofta slutar i bråk med ledningen eller får sparken för hans socialistiska aktiviteter. En stor del av berättelsen utspelar sig i Göteborg och på textilfabriker i staden. Men en längre period, bland annat under storstrejken, knogar han i Åby utanför Norrköping. Och i perioder är han arbetslös, runtresande agitatör.
Smålan knogar, kämpar och agiterer. I bokens slut framstår storgubbarna inom socialdemokratin allt mer som fiender medan han hela tiden håller ett kamratligt avstånd till "anarkisterna" bland Ungsocialisterna och SAC. Framförallt är boken en kavalkad av knog, arbetsplatskonflikter, organiseringsförsök och det tidiga 1900-talets socialism. Brydderier om rörelsens tidningar, riksdagsval, strejkbrytarfrågor, halvsvält under strejker, kravaller, fängelsestraff (Smålan själv sitter en vecka på Härlanda efter kravaller i samband med Hamnarbetarstrejken 1908)och spektakulära kollektiva stölder återkommer i boken. Storstrejken - känslan av att ta makten i dess början, hoppet den sände ut över Europa, svälten under den, den smärtsamma återgången och förföljelserna som följde ges naturligt nog en hel del plats.
Utdrag ur boken
Några snabba referat från mossen och bygget där han knogar som barn
Det dröjde inte länge förrän vi kom överens om att göra en framstöt hos rättaren, som hade uppsikt över mossen. Vi gick till honom alla tre på frukostrasten och då han inte ville ge oss femton öre i timmen hotade vi att gå hem. Rättaren avvisade emellertid våra krav samt vände sig i stället till pojkarnas far som stod i graven och som nu slöt upp på rättarens sida samt lovade båda sina pojkar "raffelbuljong" om de inte ville foga sig. Detta var mitt försts försök att organisera strejk.
Jag slutade emellertid och började vid fabriken som hantlangare åt Borås-Andersson och min far, vilka murade skorstenar och bakugnar i de bostäder som bolaget byggde. Jag var tegelbärare åt de båda och arbetstaken var inte tillnärmevis så hög som i mossen. Torsparen Elof var bruksbärare och fastän han själv också måste blanda och röra ihop bruket hade han ändå god tid för privata göromål.
Flertalet av arbetarna hade varit anställda några år hos det stora bolaget och jag fick snart lära mig, att det finns två slags moralbegrepp för samma sak. I skolan hade jag lärt, att själa var en stor synd, men här fick jag av arbetskamraterna lära mig, att själa och själa ändå inte är detsamma. Varenda arbetare som jag kom i beröring med "stal" någonting från bolaget om han hade möjlighet till det, utan att ens för ett ögonblick anse sådant för oriktigt, men det kallades inte stjäla.
Elof, som hade ett torp i närheten, brukade smyga sig in i skogen med plankor, bjälkar och hela rullar med takpapp, ty han behövde detta material för att snygga upp sitt förfallna torp med. Varje kväll när han gick hem hade han en stor börda på axeln att släpa med. Själv tillägnade jag mig på mycket kort tid hans betraktelsesätt och sedan hjälpte jag honom skaffa undan takpapp, plankor, verktyg m.m. De övriga på bygget liksom basen, Borås-Andersson, kände till våra förehavanden men ingen sade ett ord om saken. Det var som om alla dessa männisor, vilka blott instinktivt var klassmedvetna och aldrig hört ett ord om socialismen, kände med sig att bolaget bestal dem på deras arbetskraft och att de således var i sin fulla rätt, omde på detta sätt tog igen en ringa del av det som bolaget dagligen tog från dem.
