Beroendeskolan
Beroendeskolan är ju en ganska oenhetlig och motsägelsefull teoretisk strömning. Tycker mig dock se två begrepp som de flesta gubbarna/gummorna verkar luta sig mot i sitt resonerande runt beroendet. Inte sagt att alla använder dem på det sätt jag skissar upp dem. Bara att det verkar vara en ganska vanlig och vettig (relevant) tillämpning. Metropol-satellit Eller centrum-perferi som vissa av stofilerna föredrar. Begreppet pekar på att kapitalismens utveckling har lett till ett förhållande där olika regioner binds samman genom ojämlika förhållanden. Metropolernas utveckling är beroende av och sker på satelliternas bekostnad. De ”industrialiserade” nationerna har kunnat utvecklas genom att forma andra nationers ekonomier efter sina behov. Enkel råvaru- och basvaruproduktion för export till låga priser. Billiga råvaror och ett ojämlikt utbyte som frigjort profiter från satelliterna till metropolernas förfogande.
Ekonomierna i satelliterna stämplas som underutvecklade. Det handlar dock inte om någon brist på utveckling poängterar beroendeteoretikerna. Det är inte så att satelliterna har fastnat ett pinnhål ner i den logiska ekonomiska utvecklingen. Nej, deras underutveckling är en del av utvecklingen. En integrerad del av det ekonomiska systemet. Utan satelliterna inga metropoler. De är två olika sidor av samma mynt.
Beroendeteoretikerna har fått en hel del kritik för att de överbetonar betydelsen av metropolernas utsugning av sina satelliter. Att metropolernas vara eller icke vara är helt avhängigt utsugningen och vice versa. De intressanta kritikerna påpekar att den inre utvecklingen och struktureringen av mervärdesackumulationen är pudelns kärna. Utveckling och underutveckling har sina rötter i produktionsförhållandena, inte bytesförhållanden mellan länder. expropiering-tillägnande Satelliterna sugs ut på flera olika sätt av metropolerna. Delvis genom att deras produktion centreras runt de råvaror och basvaror som inte betingar särskilt höga priser på världsmarknaden och är konjunkturkänsliga. De stora monopolbolag som utvinner eller köper råvarorna ser dessutom till att maximera sina vinster på de lokala kapitalisternas bekostnad (sätter priserna extremt lågt eller utnyttjar sin makt till att pressa ner löner till en miniminivå) som i sin tur tar ut det genom att pressa sina arbetare ytterligare. Detta kallas superexploatering/överexploatering. På så sätt sugs profiterna inte bara upp av lokala kapitalister utan kanaliseras vidare till metropolerna. Det lokala statsmaskineriet, jordägar- och kapitalistklasserna blir alltså utsugna och beroende av motsvarande i metropolen.
Kritiken mot många av beroendeskolans tänkare på den här punkten riktas mot deras fokus på nationalstater och den ojämlika handeln/utbytet dem emellan. Att de inte ser beroende dynamiken som något med grund i klasskampen. Att både inre och yttre motsättningar samspelar. Att fokus borde ligga på de inre produktionsförhållandena för att kunna förstå situationen . En kritik som kommer både från de egna leden och utifrån i form av näsvisa marxister.
Beroendeskolan idag Många har utropat beroendeskolans död. Och det är nog inte så många som idag skulle skriva under på att de flesta av dess teser stämmer. Den mest framstående arvtagaren till skolan är Immanuel Wallenstein och hans världssystemananlys.
