Skillnad mellan versioner av "Ragnar Järhult"
Från Polkagriswiki
Kurtake (Diskussion | bidrag) m |
Kurtake (Diskussion | bidrag) m |
||
| Rad 3: | Rad 3: | ||
Han var med i [[Förbundet Arbetarmakt]]. Idag är han författare, journalist, folkhögskolelärare och byggnadsvårdare. | Han var med i [[Förbundet Arbetarmakt]]. Idag är han författare, journalist, folkhögskolelärare och byggnadsvårdare. | ||
| − | <blockquote>En litteratur som inget väsentligt har att berätta, som inget vill mer än roa och underhålla för stunden, en sådan litteratur är oansvarig. Oansvarig mot mänskligheten och de avgörande problem vi står inför, oansvarig mot den ständiga kamp som varje individ och kollektiv har att föra mot makten, oansvarig mot själva livet. Om arbetarlitteraturen ska växa och utvecklas, och vi vill nå nya läsargrupper, måste den ha ett syfte, en social tendens. […] I denna kamp är pennan – eller ordbehandlaren eller vad vi nu använder för hjälpmedel – ett av våra vapen. Kanske är det det viktigaste. Men det får inte bli det enda. Vi måste sluta se oss som enbart författare. Vi måste bli politiska.</blockquote> | + | <blockquote>''En litteratur som inget väsentligt har att berätta, som inget vill mer än roa och underhålla för stunden, en sådan litteratur är oansvarig. Oansvarig mot mänskligheten och de avgörande problem vi står inför, oansvarig mot den ständiga kamp som varje individ och kollektiv har att föra mot makten, oansvarig mot själva livet. Om arbetarlitteraturen ska växa och utvecklas, och vi vill nå nya läsargrupper, måste den ha ett syfte, en social tendens. […] I denna kamp är pennan – eller ordbehandlaren eller vad vi nu använder för hjälpmedel – ett av våra vapen. Kanske är det det viktigaste. Men det får inte bli det enda. Vi måste sluta se oss som enbart författare. Vi måste bli politiska''.</blockquote> |
==Böcker== | ==Böcker== | ||
Versionen från 8 februari 2008 kl. 13.34
Han var med i Förbundet Arbetarmakt. Idag är han författare, journalist, folkhögskolelärare och byggnadsvårdare.
En litteratur som inget väsentligt har att berätta, som inget vill mer än roa och underhålla för stunden, en sådan litteratur är oansvarig. Oansvarig mot mänskligheten och de avgörande problem vi står inför, oansvarig mot den ständiga kamp som varje individ och kollektiv har att föra mot makten, oansvarig mot själva livet. Om arbetarlitteraturen ska växa och utvecklas, och vi vill nå nya läsargrupper, måste den ha ett syfte, en social tendens. […] I denna kamp är pennan – eller ordbehandlaren eller vad vi nu använder för hjälpmedel – ett av våra vapen. Kanske är det det viktigaste. Men det får inte bli det enda. Vi måste sluta se oss som enbart författare. Vi måste bli politiska.
Böcker
- Omslaget, Federativs, 1979
- Bakslaget, LiberFörlag, 1981
- Elden är lös: kampen om brandstationen, Jönköping 1982 (red. Ragnar Järhult), Initiativ: Aktionsgruppen för ett hus i centrum, 1982
- Nu eller aldrig, LiberFörlag, 1982
- Andreas och Emilia: en tattarroman, Carlsson, 1984
- Snigelposten, 1987
- Den gode sheriffen och andra reportage, Carlsson, 1989
- Bror bland bröder, Carlsson, 1994
- Pärleporten, Carlsson, 1997
Artiklar mm
- Resultat av 70-talets vilda strejker, artikel i Rådsmakt Nr 14, 1982.
- Intervju i radio om Brandstationsockupationen i Jönköping 1982. (Länk)
