Skillnad mellan versioner av "Sovjetimperialismen"

Versionen från 1 februari 2010 kl. 13.48

Lillefar rattar imperiet mot nya segrar

Sovjetimperialismen är benämningen över Sovjetunionens direkta och indirekta makt över stora delar av världen under 1900-talet. Det hela tog sin början i den ryska röda kontrarevolutionen. Bolsjevikerna griper statsmakten och börjar forma den efter dess elits intressen. Som stat organiseras kampen mot de vita arméerna men så klart även mot de stridbara arbetare och bönder som vill ha något annat än nya härskare. Statsmakten bygger på den gamla tsaristiska byråkratin och är inget de nya herrarna vill göra sig av med. Partiet smälter samman med byråkratin och börjar forma om den och formas av den. När överstegalten Lenin blir allt sjukare och så småningom dör 1924 så börjar hans kultingar intrigera och manövrera för att själva ta makten över statsmaskineriet. En grupp politruker och byråkrater med Stalin, Rykov och Bukharin i spetsen mobbar ut Trotskij och hans vänner.

1928 var byråkraterna starka nog att trappa upp offensiven mot arbetarklassen.

1938 var 90% av de gamla revolutionärerna utrensade ur parti- och statsapparaten.

Man vänder sig mot väst och imiterar industrikapitalismens upplägg.

Primitiv ackumulation a la kolonialism. Det pressar bönderna till bristningsgränsen för att frigöra medel till en forcerad industrialisering, statskapitalism. Internationell militär tävlan är en viktig drivkraft, byråkratklassen som står för kapitalets intressen.

1944 reser sig Warszawa i ett enormt uppror mot nazisterna. Ryska Röda Armén parkerar utanför och väntar medan tyskarna får slå ner upproret. Sedan rullar man in. Skönt att slippa göra smutsgörat.

Andra världskriget ledde till en uppstyckning av Europa mellan framförallt Storbritannien och Sovjetunionen. Mer eller mindre direkt. Sovjet fick största delen av Centraleuropa och britterna väst och syd. Ofta hade de Moskvatrogna kommunisterna stått för ett starkt motstånd och var beredda att ta makten i flera länder. Men på Sovjets order så lät de britterna upprätta den gamla ordningen. Kriget banade vägen för att centralisera och lägga industri- och finanskapitalet i statens händer (i hela Europa).

Centraleuropa inlemmas i Imperiet

Bulgarien, Rumänien och Ungern hade stått på Tysklands sida i kriget. Mot slutet av kriget kollapsade deras krigsmaskineri när soldaterna bildade soldatråd, hissade röda fanor, avsatte sina officerare och avskaffade alla militära hälsningar. Detta tyckte inte Sovjet alls om. Moskva beordrade Bulgarien att slå ner upproret. De skickade även Röda Armén för säkerhetsskull. Armén användes sedan för att återföra de gamla härskarna som suttit vid makten under kriget(!). Det viktiga för Sovjet var så klart att statsmaskineriet funkade så att produktionsapparaten kunde kontrolleras. Inte ville man ha något 1917. Disciplinen återförs stegvis och soldatråden krossas. Under Sovjets beskydd upprättas "folkfronter" mellan kommunistpartierna och de gamla fascistiska kuppmakarna som massakrerat arbetare och bönder i tusental.

Samma visa i Rumänien. Där massansluter sig gamla fascister till kommunistpartiet. Industrikapitalister får immunitet för brott begångna under kriget.

Dessa länder under Sovjets beskydd och med kommunister i ledningen nationaliserade i princip ingenting av industrin. Bara några enstaka gruvor och så.

Firmorna i Östtyskland var privatägda 1946.

Krigsskadestånd, plundring och "investeringar"

En östtysk fabrik monteras ner för bortskeppning till Sovjet

Under mellankrigstiden då västmakterna plundrade Tyskland genom enorma krigsskadestånd agiterade Sovjet mot dessa "övergrepp". När de själva stod som segrare efter andra världskriget var det annat ljud i skällan. Direkt efter krigets avslut 1945 krävde de själva enorma skadestånd av Östtyskland. Man tar stålars, monterar ner stora delar av industrin och skeppar över den till Ryssland fram till 1946. 1/3 av industrin, hela den tunga industrin, alla bilar, hela flottan och handelsflottan, oljeindustrin med mera. Sedan upprättar de istället speciella ryska firmor (SAG´s) som kolonier inne i den ryska zonen. Dessa firmors profiter pumpades rakt ut ifrån Tyskland till Sovjet. Under en period förs 80% av landets samlade produktion över till Sovjet.

De andra länderna som stred på Tysklands sida plundras även de. I Ungern går till exempel 90% av stålindustrins produktion till Sovjet. Men även de andra länderna plundras mer eller mindre efter kriget.

Krigets förstörelse tillsammans med alla dessa krigsskadestånd kastar befolkningarna ner i svält och extrem fattigdom.

1945-1954: Skadestånd, SAG´s och "saminvesteringar". Den här sista formen var företag som ryssarna bildade tillsammans med lokala kapitalister eller myndigheter. Användes för att pumpa profiter till moderlandet. I Teorin skulle det vara 50-50 investeringar o uttag av vinster. I realiteten investerade ryssarna mycket midre eller inget all och tog mer än 50% av profiterna. (Kan vara en del i att juggarna bryter sig loss från samrabtet med sovjet) På vissa platser tog ryssarna helt enkelt över de tyska bolagen som byggts upp under den nazistiska ockupationsmaktens beskydd.

Skadestånden kunde höjas om någon av skadeståndsstaternas politiker inte lydde eller gav KP rätt utrymme (innan och under staliniseringen). Nationaliseringarna genomdrevs sist i dessa länder. Vart ju snyggare om man tog från privata firmor istället för "folkets egna bolag"

Handel

Östeuropeiska varor köptes billigt (under världsmarknadspris eller tom under produktionspris). Efter 1948 när de lokala stalinisterna tagit makten sköt handeln mellan sovjet och sateliterna i höjden. Formella handelsavtal slöts. Sovjet dominerade handeln med alla de andra staterna. 40% eller mer av ländernas handel skedde med sovjet. Bara runt 30% av handeln mellan lydstaterna. Sovjet stred ständigt mot en ekonomisk integration mellan länderna där inte sovjet stod i centrum för det ekonomiska livet och kunde diktera villkoren.

Sovjet ville inte att dess lydstater handlade med väst eftersom man då kunde tappa greppet om dem. Sovjet självt handlade dock friskt med väst och övriga världen när tillfälle gavs.

Dessutom tvingade man länderna producera det som passade sovjets ekonomi. Rumäninen fick order om att inte utveckla sin industri. Nej de skulle producera billiga råvaror åt sovjet.

• Revolutions hotet efter 1953 tvingade sovjet att tänka om.

Kommunistpartierna, instrument i Sovjets händer

De centraleuropeiska kommunistpartierna rensades med stöd från Sovjet på kritiker och självständigt tänkande under och efter kriget.

Röda Armén, kommunistpartierna och de gamla härskarna samarbetar för att återställa ordningen, återupprätta statsmaskineriet och krossa uppror efter kriget. Sovjet ser till att säkerhetstjänsten i de flesta länder hamnar hos kommunisterna. Snutar och agenter ansluts till partiet. Stalin återupprättar det gamla statsmaskineriet och gör det till pålitliga kommunistsammanslutningar. Med repressionsapparaten i sina händer börjar de sakta rensa ut alla motståndare i statsapparaten och i övriga samhället. I bakgrunden stod ständigt Moskva och den Röda Armén beredda att ingripa om utrensningarna stötte på patrull. Fackföreningar och partier krossas eller "renas".

Polska Socialistiska Partiet var svåra att knäcka. Ett parti med massbas och beväpnade miliser vana vid att strida är inget man kväser i en handvändning. Det sovjetkontrollerade kommunistpartiet försökte tvinga på partiet en ny struktur och inlemma det i sin egen organisation. Efter segdragna strider tvångsansluts partiet 1947 samtidigt som 82 000 medlemmar rensas ut.

I Östtyskland förföljs sossarna eftersom de har mer folkligt stöd än kommunisterna. Sossar slängs i fängelse samtidigt som en hel del nazister sätts på frifot.

Med hot, våld och sockrade erbjudanden till nyckelpersoner om att få platser i den ständigt växande byråkratin krossas de folkliga massrörelserna en efter en.

För att kontrollera befolkningen och binda upp den till den nya byråkratin i Sovjets nya lydstater bildas masspartier efter sovjetisk modell. Medlemskap ger förmåner och karriärmöjligheter (en möjlighet att slippa ifrån löneslaveriet). Medlemsboken öppnar nya möjligheter och underlättar livet avsevärt jämfört med de som inte har någon. Tillgång till varor och ärenden hos byråkratin går snabbare med mera. Partiet ger byråkratin en större social kontroll och nånstans att rekrytera nya byråkrater. Partiet skapade en social mobilitet. Möjligheter för många att göra en klassresa. Från arbetarklassen till byråkratklassen.

För att skapa ordning och reda i Tjeckoslovakien körde kommunisterna på nationalist/rasist-kortet. Tjeckoslovakiska arbetares missnöje skulle riktas mot ungrare och tyskar som utgjorde en stor del av befolkningen (61% av arbetarklassen). Extra hårda var man mot tyskarna. Deras egendom konfiskerades, de fick mindre matransoner och gavs vita armbindlar (!). En del sattes i tvångsarbete. Kommunistpartiet var självklart instrumentellt för dessa etniska rensningar och splittringsaktioner där man uppmuntrade och gav fritt utrymme för de förtryckta att sparka neråt. Kommunistpartiet administrerade fördelandet av den beslagtagna egendomen till tjeckoslovaker.

Tysk jord till bönderna. Tyska arbetares jobb till arbetarna.

Fackföreningarna förvandlas till rena arbetsförmedlingar och hjälpmedel i produktionen.

Även i Polen körs det samma smutsiga race.

47-48 togs makten. Pre 48 rensades främst ickekommunistiska politiker och övriga härskarklasser bort. efter 48 blir det rättning i Partiet. Offentliga rättegångar och avrättningar, Hemliga avrättningar, tio tusentals kastas i fängelse utan åtal, folk som vågar kritisera kickas ur partiet och byråkratin. Folk med rötter i övriga samhället, utanför byråkratin och partiet, kickas ut. Ofta folk som aktivt kämpat mot nazismen och de forna förtryckarna innan dem. De som suttit i moskva och häckat under kriget skeppades hem och fick makten. Lydiga lojala marionetter till USSR.

För att hålla oönskade element bort från partiet på nåt håll får arbetare bara gå med i partiet om de lyckats bräcka arbetsnormen 3 månader i följd.

Tito var den ende som tog makten utan ryskt stöd.

Uppbyggandet av den tunga industrin genom angrepp på arbetarklassen

efter 48 sänks levnadsstandarden för arbetarna och alla resuser pumpas in i uppbyggandet av den tunga och militära industrin. I Tjeckoslovakien halverades den 5 veckor långa semestern och 5 dagars veckan togs bort.

Gick inte som tänkt. Produktiviteten ökades inte som planerat. Arbetarna gjorde massivt passivt motstånd. Maskade helt enkelt. I Tjeckoslovakien sköt frånvarotalen i höjden. Frånvaro timmarna ökade tom mer än timmarna man ökat arbetstiden med. I Ungern klagade Rakosi över att frånvaron var 2-3 gånger högre än innan kriget. På detta så ökade slarvet och slöseriet. Sämre kvalitet på produkterna, större åtgång av produktionsmedel, mer trasiga maskiner och verktyg. Myndigheterna i alla staterna svarade med hårdare straff och ökad övervakning. Hot om minskad lön, om arbetslöshet och minskad semester.

Produktiviteten ökades istället genom att få fler i arbete. Bönder och statstjänstemän "övertygades" att bli industriarbetare. De få som blev kvar i jordbruket skulle producera mer. Genom kollektiviseringar proletariseras och industrialiseras landsbyggden. Genom ekonomiskt tryck, övertalning och hot utökades kollektivens arealer. Jordkoncentrationen sköt i höjden. Jorden hamnade i byråkraternas händer istället för i godsägarnas. Kollektiviseringarna ökade dock inte produktionen av jordbruksvaror. De la snarare produktionen i statens händer och därmed dess vinster + att det frigjorde en massa arbetskraft.

Ett mönster framträder i hela området.

• Alla gammelkommunister och fritänkare drivs ut
• Sänkt levnadsstandard för arbetarna (mindre andel av deras värdeskapande arbete)
• Kollektivisering av jordbruket

= Industrialisering och nationell ackumulation efter ryska intressen. Varje land skulle individuellt utveckla tung "nyckelindustri" efter Kremls krav. Detta genomdrivs med:

• Rädsla terror, spioneri och angiveri på arbetsplatser o övriga samhället.
• Skapandet av en lydig byråkratklass som göttar sig åt sin förmåner.

Ekonomin nationaliseras

1947 har kommunistpartierna i Bulgarien, Ungern och Rumänien vuxit sig tillräckligt starka för att nationalisera kapitalet. Det hela gick lugnt till utan större motstånd från någon. Året efter följer Tjeckoslovakien i deras fotspår. Där blir det dock mer stökigt. De gamla borgarna och deras ministrar sätter sig på tvären. Det hela börjar med att de försöker stoppa kommunisternas utrensningar av illojala inom polisväsendet. Kommunisterna tvingas manövrera lite i parlamentet och byråkratin. Dessutom aktiverar man kommunistpartiets kader i att dra ihop en tam generalstrejk, arbetarråd och en "arbetarmilis" (organiserad av den kommunistiska säkerhetspolisen). Hela konkarongen i kommunistledarnas koppel. Borgarna är dessutom rädda för att Röda armén som gjort stora truppsammandragningar vid gränsen ska gripa in och viker därmed ner sig. Spektaklet skrivs in i historieböckerna som "Pragkuppen". 80% av industrin nationaliseras. Inga större förändringar av livet för arbetarna dock. Skall dock ha varit arbetaroroligheter i landet innan kuppen.

Produktionen stöps om efter sovjetisk modell.

"Under capitalism man exploits man. Under socialism it is the other way round."