Skillnad mellan versioner av "Riff-raff nr.9"
Linnea (Diskussion | bidrag) |
Kurtake (Diskussion | bidrag) m |
||
| Rad 8: | Rad 8: | ||
Ofta framstår hela boken, och projektet, som oväsentlig. Och Riff-raffs underrubrik, ''Kommunism och klaskampsteori'', som både missvisande och löjligt. | Ofta framstår hela boken, och projektet, som oväsentlig. Och Riff-raffs underrubrik, ''Kommunism och klaskampsteori'', som både missvisande och löjligt. | ||
| + | [[Kategori:Riff-raff]] | ||
[[Kategori:Teori]] | [[Kategori:Teori]] | ||
Versionen från 19 februari 2012 kl. 11.33
Nummer 9 av den teoretiska tidskriften Riff-raff. I detta nummer predikas kommuniseringsperspektivet. Revolutionen i den nuvarande klasskampscykeln kommer gestalta sig som kommunisering, proletariatet tvingas angripa sig själv som klass i sin kamp mot kapitalet, programmatismen (alltså socialdemokratin, leninismen, självföraltningen och autonomin) är död, liksom den fordistiska kompromissen. Menar Riff-raff.
Själva resonemanget, eller vad man ska kalla det, förs fram genom att Riff-raff-redaktionen och Theori Communniste (som ju är själva kommuniseringsbegreppets jordemor) tar itu med sina främsta teoretiska meningsmotståndare. Motståndarna i det här fallet utgörs dels av den f.d riff-raff medlemmen Marcel tillsammans med den teoretiska tidskriften Dissident och dels av Gilles Dauve och Karls Nesic. Riff-raff och TC hävdar bestämt att revolutionen, brottet med kapitalismen, kommuniseringen sker med utgångspunkt i motsättningen mellan proletariatet och kapitalet och angriper med passion (nåja..) Marcel och Dissidents dillande om en utsida till och flykt från kapitalet. Med Dauve och Nesic står motsättningen i synen på historien, den nya kampcykeln och omstruktureringen (typ). Riff-raff och TC vänder sig mot en syn på revolutionen som något oföränderligt genom historien (och menar att revolutionen innan omstruktureringen var arbetarklassens erövring av makten - socialdemokrati, stalinism eller arbetarråd - medan den nu kommer gestalta sig som kommunisering).
Det bör väl sägas att i den teoretiska striden är vapnen abstrakta begrepp (väldigt sällan empirisk underbyggda) och läsningen är jäkligt tradig. Materialisterna som diskuterar den historiska utvecklingen hemfaller endast undantagsvis till att prata om verkliga händelser och rörelser (och det är endast då några poänger kommer fram).
Ofta framstår hela boken, och projektet, som oväsentlig. Och Riff-raffs underrubrik, Kommunism och klaskampsteori, som både missvisande och löjligt.
