Skillnad mellan versioner av "Karteller"

Versionen från 16 juni 2007 kl. 17.47

Kartellerna är monopolistiska, konkurrensbegränsande sammanslutningar av företag, vilka överenskommit om en gemensam politik i vissa avseenden. Syftet är att upp­nå kontroll över marknaden och därmed bättre positioner och ett gynnsammare vinstläge för kartellmedlemmarna. Den ingångna överenskommelsen brukar kodifieras i ett formligt avtal, där också vanligen stadgas påföljd vid brott mot detsamma. Kartellerna kan indelas efter olika grunder. Man kan sålunda skilja mellan horisontella och vertikala kartell­avtal. De horisontella avtalen träffas mellan företagare inom samma produktions- eller distributionsled, exempel­vis mellan fabrikanter inom ett visst produktionsled, mellan grossister eller mellan detaljhandlare. De vertikala avtalen som ofta kombineras med horisontella, träffas mellan parter inom olika led av produktions- och distribu­tionskedjan, exempelvis mellan fabrikanter och grossister eller mellan grossister och detaljhandlare. Den traditionella indelningen av kartellerna utgår emellertid från arten av den överenskommelse, som ingåtts mellan kartellföretagen. Konditionskartellerna bygger på en överenskommelse om att tillämpa gemensamma försäljningsvillkor, exempelvis ett visst rabattsystem för olika kunder. Priskartellerna innebär att deltagarna över­enskommit om att tillämpa ett på visst sätt fastställt, ge­mensamt pris. Detta gäller för viss tid och ändras genom beslut av kartellens fungerande styrelse eller ombudsman. Produktionskartellerna har byggt ut samverkan mellan företagen ytterligare, så att det för vart och ett fastställts hur mycket det får producera av den vara eller den varu­grupp, som kartellavtalet gäller. Vanligen fastställs en viss kvot för varje företag av en för året överenskommen produktionsvolym. Kvoten kan emellertid också gälla så­som andel av den försäljning, som kartellen gemensamt kan uppnå. Områdeskartellerna fastställer de områden ­landsdel, landskap etc. - inom vilket de deltagande före­tagen har rätt att utbjuda sina varor. Den mest långtgåen­de kartellformen är försäljningskartellerna (tidigare även kallade syndikat), då en gemensam försäljningsorganisa­tion upprattas, som har ensamrätt på all försäljning från, medlemmarna och mellan dem efter vissa regler fördelar lnkommande order.

v~van nämnda for~er av ~artel1avta1 gäller vanligen i 

lonsontell1ed. I vertIkal led är de vanligaste kartell for­Qrna ?e som ?ygger på avtal om nyetableringskontroll mt pa exklusIvavtal och andra diskriminerande avtal. vtal om nyetableringskontroll har till syfte att "reglera lko!11sten av nya företag på en viss marknad. De har "st gällt detaljhandeln men också vissa serviceinrätt­iQr och ingås vanligen mellan leverantörer och den )tOntrollen avser. Leveransvägran från 1everantörer­.ida är det vanliga medlet att göra nyetab1eringskon­n effektiv.