Skillnad mellan versioner av "Sovjetimperialismen"

Versionen från 25 januari 2010 kl. 13.11

Politruk al lá carte

Sovjetimperialismen är benämningen över Sovjetunionens direkta och indirekta makt över stora delar av världen under 1900-talet. Det hela tog sin början i den ryska röda kontrarevolutionen. Bolsjevikerna griper statsmakten och börjar forma den efter sina intressen. Som stat organiseras kampen mot de vita arméerna men så klart även mot de stridbara arbetare och bönder som vill ha något mer än nya härskare. Statsmakten bygger på den gamla tsaristiska byråkratin och är inget de nya herrarna vill göra sig av med. Partiet smälter samman med byråkratin och börjar forma om den och formas av den. När överstegalten Lenin blir allt sjukare och så småningom dör 1924 så börjar hans kultingar intrigera och manövrera för att själva ta makten över statsmaskineriet. En grupp politruker och byråkrater med Stalin, Rykov och Bukharin i spetsen mobbar ut Trotskij och hans vänner.

1928 vart byråkraterna starka nog att trappa upp offensiven mot arbetarklassen.

1938 var 90% av de gamla revolutionärerna utrensade ur parti- och statsapparaten.

Man vänder sig mot väst och imiterar industrikapitalismens upplägg.

Primitiv ackumulation a la kolonialism. Pressar bönderna till bristningsgränsen för att frigöra medel till en forcerad industrialisering - Statskapitalism - Internationell militär tävlan är en viktig drivkraft - Byråkratklassen som står för kapitalets intressen.

1944 reser sig Warszawa i ett enormt uppror mot nazisterna. ryska armen parkerar utanför och väntar medan tyskarna får slå ner upproret. Sedan rullar man in. Skönt att slippa göra smutsgörat...

Andra världskriget ledde till en uppstyckning av europa mellan framförallt storbrittanien och sovjet. Mer eller mindre direkt. Sovjet fick största delen av centraleuropa och britterna väst och syd. Ofta hade de moskvatrogna kommunisterna stått för ett starkt motsånd och var beredda att ta makten i flera länder. Men på sovjets order så lät de britterna upprätta den gamla ordningen. - Kriget banade vägen för att centralaisera och lägga industri- och finanskapitalet i statens händer (i hela europa).

Centraleuropa inlemmas i imperiet

Bulgarien, Rumänien och Ungern hade stått på tysklands sida i kriget. Mot slutet av kriget kolapsade deras krigsmaskineri när soldaterna bildade soldatråd, hissade röda fanor, avsatte sina officerare och avskaffade alla militära hälsningar. Detta tyckte inte sovjet alls om. Moskva beordrade Bulgarien att slå ner upproret. De skickade även röda armen för säkerhetsskull. Armen användes sedan för att återföra de gamla härskarna som suttit vid makten under kriget (!). Det viktiga för sovjet var så klart att statsmaskineriet funkade så att produktionsapapraten kunde kontrolleras. Inte ville man ha något 1917. Disciplinen återförs stegvis och soldatråden krossas. Under sovjets beskydd upprättas "folkfronter" mellan kommunistpartierna och de gamla fascistiska kuppmakarna som massakrerat arbetare och bönder i tusenden.

Samma visa i Rumänien. Där massansluter sig gamla fascister till kommunistpartiet. Industrikapitalister får immunitet från brott begångna under kriget.

Dessa länder under sovjets beskydd och med kommunister i ledningen nationaliserade i princip ingenting av industrin. Bara några enstaka gruvor och så.

Kommunistpartierna, instrument i sovjets händer

De centraleuropieska kommunistpartierna rensades med stöd från sovjet på kritkiker och självständigt tänkande under och efter kriget.

Röda armen, kommunistpartierna och de gamla härskarna samarbetar för att återsätlla ordningen, återupprätta statsmaskineriet och krossa uppror efter kriget. Sovjet ser till att säkerhetstjänsten i de flesta länder hamnar hos kommunisterna. Snutar och agenter ansluts till partiet. Stalin återupprättar det gamla statsmaskineriet och gör det till pålitliga kommunistsammanslutningar. Med repressionsapparaten i sina händer rensar börjar de sakta rensa ut alla motståndare i statsapparaten och i övriga samhället. I bakgrunden stod ständigt Moskva och den röda armen beredda att ingripa om utrensningarna stötte på patrull. Fackföreningar och partier krossas eller "renas".

Polska Socialistiska Partiet var svåra att knäcka. Ett parti med massbas och beväpnade miliser vana vid att strida är inget man kväser i en handvändning. Det sovjetkontrollerade Kommunistpartiet försökte tvinga på partiet en ny struktur och inlemma det i sin egen organisation. Efter segdragna strider tvångsansults partiet 1947 samtidigt som 82000 medlemmar rensas ut.

Med hot, våld och sockrade erbjudanden till nyckelpersoner om att få platser i den ständigt växande byråkratin krossas de folkliga massrörelserna en efter en.

"Under capitalism man exploits man. Under socialism it is the other way round".